Ser fram emot morgondagen
Här om dagen pratade jag med Anna om tiden förut. Typ den gamla goa tiden då vi lärde känna varandra, det var en galet kul tid vad jag minns. Minns säger jag för att både hon och jag minns det som en enda stor fylla för min del. Alltid bland dom gladaste för kvällen, en bland dom som sprang runt i en endaste tjock dimma jämt. Aldrig riktigt med på noterna och hade otroligt lätt för att bli påverkad. Ja, gamla goda tiden med andra ord.
Nu har jag för det mesta jobbat helg på nattklubben vilket jag tror har både varit bra för hälsa, lärorikt och plånboken har mått betydligt bättre.
Men i morgon gott folk, i morgon så finns det inte så många flyktvägar för någon skulle jag tro. Speciellt inte mig och Annso, sista svenska kvällen och in i den tjockaste dimma av dom alla!
jag är bra på att fantisera har jag insett
Börjar seriöst bli lite nervös. Tankarna går väldigt mycket åt andra sidan jorden. Jag vet egentligen inte alls vart jag ska och går hela tiden och föreställer mig saker. Spännande, JA!
Ann-sofie lugnar mig med att det kommer bli så bra så och det är inte det att jag inte tror henne. Men hon har varit där och vet vad som gäller, ändå så kommer det bli så annorlunda för henne också. Nytt hem, inte sett alla på länge och så är jag med där också.
Jag drömmer nu en hel del om nätterna och tänker extremt mycket på saken, jag längtar. Nu vill jag bara att vi ska stå där på flygplatsen och säga hej då till våra föräldrar hemma i Sverige. Att vi ska mötas upp av Annsos mamma på andra sidan jorden.
Har någon annan än jag föresten tänk på hur långt bort det är? Jag har tänkt en del faktiskt.
Ska jag berätta en lustig sak så som jag faktiskt föreställer mig Annsos mamma på flygplatsen när vi kommer. Jag har då inte träffat henne och sett henne alls faktiskt. Möjligen på bild, men jag har bara något svagt minne.
Jag tänker mig henne där på flygplatsen lite lagom lång, brunt halvlångt lockigt hår, en fin blommig klänning ner till knäna, en handväska hängandes på armen, stora solglasögon och solhatt! Och så kommer hon springandes mot Annso med armarna ut i vädret för att ge henne en varm och go kram efter så lång tid.
Ja, det är nog en sådan mamma jag kommer leta efter när vi väl landat. haha, förmodligen kommer det vara helt annorlunda. Som sagt, det är i min fantasi. Undra hur mycket som kommer att stämma överens med min fantasi egentligen, ingenting misstänker jag! haha
Inte nu igen...
PANIK!!
Hjärtat slår igen. Utan anledning? Känner mig stressad. Typ sådär som jag var för inte så länge sen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen ärligt talat. Känns skumt inuti.
Kanske det är för resan jag vet inte. Men jag har haft samma ruttna känsla förut. Stress och hög puls, rastlöshet. Sjukt jobbigt!
Ta mig bort!
Speciellt speciell för en annan speciell
Jag har mycket kärlek till vänner, familj och min katt. Men jag klarar inte av det där med att höra av mig, umgås och vara lite extra för någon. Vara en speciell person för en annan speciell person. Jag vill vara min alldeles egen och det ska jag förbli tills allt det andra som att höra av sig och vara speciellt speciell för en annan speciell person bara blir av en ren slump. Inte ska jag tvinga mig själv att hitta en speciell, nej, det ska bara råka bli i så fall.
Och härmed erkänner jag att jag funderar på saken, men jag ändrar mig stup i kvarten. JAG KAN BÄST SJÄLV!
Jag gör det till min grej helt enkelt
Måste erkänna att jag idag trivs bättre med håret. Nu är det jag som gjort min frisyr så det känns ju en aning mer som jag liksom. Igår såg jag bara en guldhårig peruk sitta på mitt huvud när jag gick förbi saker som speglade mig. Man blir alltid lite sådär när det är något nytt man är inte van vid. Men som sagt, jag vänjer mig och jag är nästan säker på att jag kommer trivas fint i mitt hår i paradiset sen om tre veckor!
Hårfärgen syns inte så bra på bilden men lite skiftningar är det allt.
Gömmer mig från verkligheten som sagt
Det är då man nästan inser vad man känner, då man näst intill erkänt det för sig själv och en aning för omvärlden som man snabbt får ta tillbaka det igen och lossas som ingenting. Har svårt att lita på människor på samma sätt, svårt att låta någon lära känna mig så bra igen!
Bort bort bort
Orättvisa människor, jag säger bara det!
Jag vill också veta, fast att jag egentligen inte skulle bry mig. Det är inte min sak längre men i alla fall.
Ska bli skönt att få en paus från allt känner jag! Jag längtar till vi åker,
Annso och jag! ♥
Aha, kul att höra..
Fick just reda på att det är något fel. Eller en släkting till mig stör sig på att jag inte sportar längre. Jag försöker säga att jag faktiskt ska utomlands snart, att jag inte hinner med handbollen. Ändå så försöker man vrida och vända på det hela och komma på en lösning till att jag ska sporta.
"du kan ju bara träna för skoj skull", "jaha, du jobbar på kvällar, men spela bara match på helgerna då?"
Det funkar inte riktigt så liksom! Jag jobbar all tid jag kan få!!
Jag kämpar för pengar nu och jag tänker inte lägga ner massa tid och arbete på sporten. Speciellt inte nu när jag har ont i mitt knä. Kände av i knät efter en promenad igår liksom.
Aja, känns jobbigt att veta att det finns en besvikelse över det hela att jag inte spelar handboll längre. Men det kommer väl alltid vara så, för i min släkt är det jag som är den sportiga och förväntas träna.
Kanske inte är en så stor grej, men jag blir irriterad faktiskt...
En aning besvikelse
Ibland tror man för bra om människor.
Jag har hört, om man alltid går i tro om att alla människor är dumma i huvudet så blir man aldrig besviken. Då blir man bara glad om motsatsen bevisas. Men jag är inte den typen som går och tror dåligt om folk, jag är snarare tvärt om och ja, då blir man lite less då motsatsen till det bevisas.
Jag borde bara lära mig någon gång...
Briljant, stjärt
Stjärt, är det någon annan än jag som tycker det ordet är ganska kul? Glöm bort vad ordet har för innebörd just för stunden, säg det högt för dig själv ett par gånger så märker du faktiskt att ordet stjärt är ganska roligt. Inte just för att det faktiskt är synonym till ordet rumpa, för det är ju inte så roligt då egentligen.
Aa, eller så är det bara jag som tycker att ordet låter lite kul. Typ som om man säger strunta, det är också ganska märkligt faktiskt. Testa göra samma sak vettja.
Dom orden klingar i alla fall inte riktigt i mina öron. Inte så som ordet briljant, man hör faktiskt att det är ett bra ord!
Aja, jag bara tänkte lite. Nu är Annso här vi gör oss i ordning för att jobba senare, ska till Sara innan på lite trevligheter. Det gillas!
Svinga lugnt allesammans!
NEJ!
Hatar att jag inte kan säga nej. Jag vill verkligen inte och speciellt inte i morgon, men jag kan ändå inte säga nej? Jag tror att det är för att så fort jag säger nej så blir motparten alltid lika arg/besviken/ledsen. Men faktiskt det spelar ingen roll om du är min chef, bästa vän eller bara en person på staden, jag borde kunna säga nej utan att få kniven i ryggen!
Det är inte ofta jag säger nej, men gör jag det blir jag övertalad att säga ja i vilket fall som helst. Lyckas jag att stå fast vid ett nej så ogillar man mig för det och/eller snackar bakom min rygg.
Det känns som om jag aldrig har ett val. Måste alltid säga ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja!!!
Åh, nu spårar jag ur dessutom. Det gör mig så sur att när jag säger nej så lyckas man alltid övertala mig till ett ja. Det kanske är därför man inte tål ett nej längre, för att jag oftast ställer upp...
Jag är faktiskt ledsen i ögat nu!
och jag kan lova att det går ut över fler även om det var en som startade det hela, för jag är som en tickande bomb. Men ska behärska mig, bara att säga ja...
Berättar sen kanske
Jag ville verkligen inte vakna i morse, hade sånna bra drömmar i natt. Uh, orkar inte förklara just nu, ska göra mig i ordning och äta lite. Får se om jag skriver ner det senare.
Det är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömmer när jag sover. I alla fall inte på senaste tiden. Men dagdrömma är jag bra på.
När saker och ting händer.
Ja, kanske jag inte har lika lätt att skaka av saker och ting. Det liksom etsar sig fast i min hjärna. När något händer, både bra och dåliga saker så fastnar det verkligen inom mig. Jag kan inte bara skaka av mig allt. Jag behöver nästan alltid prata av mig det och tänka över det.
Inte kul.
tiden börjar rinna ut
Måste erkänna att jag är lite nervös. Det är inte mycket tid kvar tills vi drar. Känns som om tiden går så fruktansvärt fort, läskigt fort. Kommer jag hinna göra allt jag vill innan jag åker?
Tänk, drygt en och en halv månad kvar. Det är ganska sjukt, som jag längtat!
Tidigare har jag inte tänkt så mycket på hur lång tid det verkligen är vi är borta, inte brytt mig om att jag missar jul och min 20 års dag här hemma. Men ja, det är en lång tid trots allt men kommer säkert bli kul. En upplevelse för livet minst sagt.
Ser fram emot sol och värme, party och fest, alla bilder som jag ska ta. Allt!
Jag tycker det ska bli lite kul att slippa vintern i år faktiskt, jul i sol och schtek och tillsammans med Annso. Underbart!
förstadecember, tjarå!
Ann-sofie
Precis när som helst ringer telefonen och samtalet kan handla om allt mellan himmel och jord. Det kan vara bra saker, det kan vara dåliga men det kan även bara vara för att säga tja. Det gillar jag. Men nu ligger telefonen "död" denna vecka och inga lustiga samtal från denna tös kommer fram. Ett SMS eller två har ramlat in i och för sig.
Det är inte bara samtalen jag saknar unge dam, jag saknar att leka med dig!?
Och jag erkänner, jag saknar denna kvinna en aning, hon förgyller dagar som denna.
Hoppas du har en härlig vecka, att det inte regnar på dig men att du inte är allt för brun när du kommer hem! ♥
Man kan ha det bra på olika sätt bara
Man ska inte jämföra sig med andra, jag vet. Men vissa har redan det där som för mig kommer ta år och dagar om jag känner mig själv rätt. Grabben, fina lägenheten, hunden, ja men tryggheten helt enkelt.
Jag ska väl inte säga att jag är avis, men ja, lyckos dig kanske?
intressant läsning
Vilken dagbok va?
Jag har nu läst igenom några inlägg jag gjort under den senaste tiden. "idag har jag", "igår gjorde jag", "i fredags gjorde jag"... Nej måste bli en ändring, känns som om jag skriver ibland för att jag måste, och då gör jag det helt utan att tänka på vad jag skriver och hur det låter. Värsta tråkigaste dagboken. Jag som egentligen inte vill blogga om hela dagar, jag vill blogga om roliga händelser bara. Minnesvärda saker och sådant som kan vara kul att läsa för mig i framtiden och för läsare. Inte för att en hel dag inte kan vara rolig, för jag har oftast kul men i alla fall.
Nej nu ska det bli skärpning från min sida. Så det så!
Kaffe, kaffe latte
Hör och häpna!
Förra veckan, om jag minns rätt så var det måndagen då jag råkade vara sjuuukt sugen på kaffe hela dagen. Och på jobbet drack jag till och med en stor latte typ som om jag aldrig gjort annat. Sen i helgen kände jag samma sak och drack en latte på jobbet utan problem trots att det smakar kaffe. Den andra gjorde mig dessutom en aning piggare med tanke på hur trött jag var under helgen. Idag har jag även varit sugen på kaffe, men nej jag har gett fan i det helt enkelt.
Jag vet att det inte riktigt är min grej och jag förstår inte hur man kan vara sugen på något man egentligen inte alls tycker om!?
Jag har aldrig gillat kaffe, så förstår inte hur jag från första början blev sugen på det?
Okej, vet att det är lite skildnad på latte och kaffe då. Men det smakar en aning kaffe och jag gillar inte ens lite smak av det. Är till och med känslig om det smakar lite för mycket kaffe om havrebollarna man bakar hemma. Aa, nej egentligen gillar jag det inte, men nu så gör jag. Typ.
Jag gillart
Är det någon annan än jag som gillar knappen "gilla" på facebook eller? :P
Jag vet inte, men den borde finnas jämt och överallt. Man ska vara positiv och gilla läget. haha
Det är något man kanske vill ställa upp i?
Måste säga att programmet hål i väggen är ganska kul trots allt. Eller så var det just dom deltagarna som var roliga, jag vet inte. Men jag och mamma hade kul i alla fall. Kanske kan bero på att vi båda var trötta också?
Äh ge all beröm åt programmet, det var skojs! haha
