hannell

Nu så tänkte jag blogga en massa! 

    Igår började jag med att kliva upp ur sängen klockan 05.30 ungefär. Gjorde mig iordning och allt för studentfirande nere i parken med champagne frukost. Jag mötte upp Emelie, Sara, Camilla, Annie och hela media nere i parken klockan 07.00 och sedan var vi där och firade för fulla muggar. Skrev i varandras mössor och hade oss. Konstigt nog var jag faktiskt pigg vid den tiden... 

    Det bar av mot skolan ungefär 08.30 och väl i skolan så gick vi ut utanför vårat program, det blev en hel del klotter på baksidan, MP06 och alla namnen skrevs på marken till bakdörren. Efter det så bjöd lärarna på frukost och flertalet nomineringar lämnades ut till personerna som på något bra/mindre bra sätt synts lite extra under årens lopp. Väldigt roligt måste jag säga! 

    Tiden gick ganska långsamt, det var en evig väntan. Men samtidigt blev alla allt mer taggade att få springa ut ur skolan. När det var dags att gå till aulan så var det inget speciellt med det, vi sjöng inga studentsånger eller så, vi bara kollade på lite olika framträdanden. Kändes lite mer som någon form av tradition bara, men det var väl kul det med. 

    Efter det så var det tillbaka till medieprogrammet som gällde för att få betygen. Tomas och Karin, våra lärare gjorde så vi fick gå fram en och en för att hämta betygen. Väldigt spännande. Jag kollade inte så noga på mina betyg i skolan måste jag erkänna, såg bara att det såg helt okej ut. 

     Efter betygsutlämningen var klar så var det bara 10 minuter kvar till utspring. Då gick vi alla ut i centralkorridoren och taggade för att få springa ut ur skolan. Väl utanför dörrarna så möttes vi upp av jätte mycket folk. Då började letandet, var kan mina släktingar vara? 

     Jag och Madelene högg tag i varandra och började vårat sökande tillsammans. Jag såg en jättestor skylt med någon ful liten unge på. Helröda kläder och röda solbrillor, sittandes med det skönaste smilet på läpparna. Japp, det var jag! Men Madelene hittade inte sina föräldrar med en gång. Hon letade vidare själv. 

     Jag fick massa blommor, dricka, en nappflaska med vin i, snören och gosedjur runt halsen. Det kändes så bra! Sedan följde alla mina nära och kära som var vid skolan mig bort till flaket. Jag sa hejsvejs och steg upp. Musiken slogs på och släpet fylldes. 12.00 började det rulla. Vi hoppade, skrek och sjöng! Det var verkligen en riktigt härlig känsla! Hela flaket vajade och folket som gick bredvid berättade senare att vårat släp var mest högljudda. Det var nog lite meningen känns det som, gänget har ju varit värst nu i flera veckor på att låta. Men det är bara roligt!

     Hela flaket åkte runt i ungefär 30 minuter, då paserade vi även vår lille stad. Väl framme i parken var det bara att säga adjö till alla och sedan bar det hemåt med kusinen min. Jag hade då ingen skjuts eller så hem, jag bor inte så långt ifrån så att säga. När vi började vår vandring så började det såklart att regna. Skönt att det inte började regna när vi stod på flaket...

Vi skyndade hem och när jag kliver innanför dörrarna så spelar min minsta kusin klarinett (?) för mig och alla hälsar mig välkommen hem. Det bjöds på välkomstdrinkar och maten serverades. Buffé var det på menyn, inget jag tackar nej till direkt. 

    Jag fick en hög med kuvert. Mycke pengar som förmodligen är tänka att vara till en resa till Nya Zeeland tillsammans med Ann-Sofie någon gång i framtiden. Sedan fick jag en navelpiercing, ett armband/halsband, en penna man skriver kontrakt med(?) och en dator! Helt galna presenter måste jag påstå!!!

     Mot kvällen var det dags att göra sig ordning för utgång. Jag tog en dusch, böt klänning och på med mössan igen. När det väl var dags bad jag en släkting skjutsa mig för att möta Emelie. Sedan gick hon och jag hem till Emelie T för att festa tillsammans med en mängd andra medianer och en hel hög personer till utöver det. Det var trevligt! 

     Mellan 21.00-21.30 någon gång så åkte jag och några bort till mobergs. slutskivan hölls där. Party hela natten lång ungefär, det var så himla roligt! Dans och musik. Jag blev dock trampad på foten, samma ställe som innan och ja, det gjorde ont! 

     02.30 så började vi alla säcka ihop, det var verkligen dags för hemgång. Men först - Statoil! Och visst, vi väntade i en hel timme på att få lite pizza och korv. Dom som jobbade var totalt värdelösa!! 

     Bittert ja, och när vi fått våra pizzor så vill ingen beställa någon taxi och ingen orkar röra sig för att gå hem. Istället skulle alla till Emelie och då orkade jag verkligen inte vänta på alla längre. Det var droppen, så jag gick hemåt, Annso hakade på! 

    När jag, Annso och min onda fot äntligen kommit hem så ringer folket i alla fall och planerna var väl tydligen ändrade. Så kommer alla hem till mig i en jävla TAXI!!! Surt, en aning!!!

     Men i alla fall. Alla gick och lag sig, men ingen kunde direkt somna. Det blev väl tyst si sådär 05.30 ungefär och jag hade vart vaken ett helt dygn! 

Dagen var helt underbar. Det är verkligen en så häftig upplevelse att ta studenten. Att känna att skolan verkligen är över. Att få springa ut ur skolan tillsammans med alla andra studenter, åka flaket, hyllas av nära och kära. Allt är grymt! Jag var helt rörd flertalet gånger under dagen och jag tyckte allt kändes grymt roligt. Om man hade kunnat ta studenten på detta sätt igen så hade jag lätt gjort det! 

Obeskrivligt säger jag bara, obeskrivligt!!!

Tack som fan allesammans, TACK SOM FAN!!