Paniiiik!

Paniken kommer krypande. Ångesten.
Magen kittlar konstigt och pulsen ökar.
Benen blir tunga och kroppen skakar.
Det gör ont i bröstet.

Om det här fortsätter så vet jag inte vad jag gör...

Ena stunden är jag stolt över mig själv.
Jag klarar av att oftare le utan att det är falskt. 
Orkar bära smycket runt min hals, trots tyngden.
Låta bli att prata om det hela fast att jag ibland vill.

Då jag tänker på annat klarar jag mig bäst...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vi finns här<3

2009-01-25 @ 21:34:29
Postat av: HannaH

<3

2009-01-26 @ 20:33:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0