Jag och min gamle vän

Igår hörde sig en liten tös av sig till mig. En barndomsvän faktiskt, SOFIE!! Vi har inte umgåtts på ett jekla bra tag men det var riktigt roligt att träffa henne. Jag slutade klockan 18 igår och efter det så träffades vi. Hon åkte med mig hem och till och med sov över. Vi har fortfarande massa gemensamt och fortfarande samma gamla humor. Det är hur roligt som helst att prata minnen med henne för när vi tänker tillbaka på oss som vi var när vi var små så var vi inte riktigt kloka! Jag var tvungen att göra en liten lista på några av dom sjukaste minnena tillsammans. Vi garvar så vi dör när vi pratar om det, det är underbart. 

  • Jag, Sofie och hennes syster badade på en flytbrygga, min bror kunde inte simma, men ändå så stod vi och ropade på honom tills han verkligen hoppade i och simmade ut i panik. När han väl tog sig upp på bryggan så hoppade vi i och simmade tillbaka utan honom, så Sofies farmor fick simma ut och hämta honom. 
  • Vi hoppade studsmatta med Sofies två tvillingkusiner. Dom var då ungeför 3 år gamla, jag var ofta barnvakt till dom. Men i alla fall, vi hoppade studsmatta och gjorde så dom ramlade med flit. När man såg att dom precis skulle börja gråta så garvade vi åt dom högt och då höll dom tårarna inne istället. 
  • Vi gjorde fina begravningar åt kycklingar som dött, sjöng sånger och plockade blommor. Vi kunde till och med fälla en liten tår för dom ibland.
  • Båda var vinnarskallar som små och vi tävlade i allt, verkligen ALLT! Ingen gav sig, vi kunde fightas i timmar. Det roliga är att vi märkte till och med av det lite nu som äldre. haha
  • Vi fiskade upp en stor fisk som bara kom upp till ytan, sedan tappade vi i vårat spö och ingen trodde oss när vi kom hem. Dom trodde att vi som vanligt trasslat ihop det och inte fick upp knutarna. Vi kunde sitta i timmar med trasslade fiskelinor. 
  • Sofie hade hästar och vi båda hade ett grymt hästintresse. Så vi var ofta ute och red. Tävlade även där vilket ledde till att hästarna alltid var farttokiga när vi två var ute tillsammans. Dom kände av våra tävlingsnerver
  • Vi taggade alltid ihop oss mot syskon, till och med mot dom vuxna.
  • När vi inte fick som vi ville gick vi på "rymmen". Det var en skog som vi hade en koja i, där var vi tills vi lugnat våra sinnen. 
Aa, det är nog några av dom roligaste minnena, vi har en jekla massa mer. Men orkar inte rada upp mer nu. 
Vi har i alla fall lika roligt nu som vi hade då tillsammans och det märks på alla sätt och vis. 

Och gårdagens minne får bli ett citat;

"Har du inte läst det? det har ju stått i tidningen hela dagen!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0