Jag står ut!
Jag är inte döv, inte blind och inte dum nog att förstå.
Jag har redan förstått, det kan inte bli klarare. Jag vet att självförtroendet är i botten just nu, verkligen totalt!
Jag kliver hellre av för att det går så jävla mycket åt skogen. Jag funderar till och med på att göra mig av med skiten, för att slippa någon sorts "press".
Det är inte kul och definitivt inte roligare när det bara blir såhär. Till och med att jag kände mig mer som en i gänget förut, då när man verkligen inte var det. Eller då man hade stödet från alla andra i alla fall.
Men nu, nej nu vill jag snart inte mer. Kanske att jag ska satsa på något annat. Något som jag verligen är bra på. För jag vet att jag är bra på andra saker, det VET jag.
Aja, skit samma. Det löser sig kanske.
Nu ska jag väl så småningom sova. Om jag kan, det är inte så lätt på kvällen såhär.
Kanske hörs senare om jag inte lyckas somna, vem vet. Tjingeling!
