hannell

Börjar seriöst bli lite nervös. Tankarna går väldigt mycket åt andra sidan jorden. Jag vet egentligen inte alls vart jag ska och går hela tiden och föreställer mig saker. Spännande, JA!

Ann-sofie lugnar mig med att det kommer bli så bra så och det är inte det att jag inte tror henne. Men hon har varit där och vet vad som gäller, ändå så kommer det bli så annorlunda för henne också. Nytt hem, inte sett alla på länge och så är jag med där också.

Jag drömmer nu en hel del om nätterna och tänker extremt mycket på saken, jag längtar. Nu vill jag bara att vi ska stå där på flygplatsen och säga hej då till våra föräldrar hemma i Sverige. Att vi ska mötas upp av Annsos mamma på andra sidan jorden.

Har någon annan än jag föresten tänk på hur långt bort det är? Jag har tänkt en del faktiskt.

Ska jag berätta en lustig sak så som jag faktiskt föreställer mig Annsos mamma på flygplatsen när vi kommer. Jag har då inte träffat henne och sett henne alls faktiskt. Möjligen på bild, men jag har bara något svagt minne.

Jag tänker mig henne där på flygplatsen lite lagom lång, brunt halvlångt lockigt hår, en fin blommig klänning ner till knäna, en handväska hängandes på armen, stora solglasögon och solhatt! Och så kommer hon springandes mot Annso med armarna ut i vädret för att ge henne en varm och go kram efter så lång tid.

Ja, det är nog en sådan mamma jag kommer leta efter när vi väl landat. haha, förmodligen kommer det vara helt annorlunda. Som sagt, det är i min fantasi. Undra hur mycket som kommer att stämma överens med min fantasi egentligen, ingenting misstänker jag! haha